Vad är det människor och deras eviga strävan efter attention. Inser hur komsikt det är att en bloggar skriver detta men stay with me. I söndags träffade jag Linda, vi kom då in på just detta samtalsämne. Hon berättade att en gammal kollega till henne hade den 7 april i år - när Linda satt som mest orolig och bevakade varenda uppdatering på facebook för att se om hennes vänner i Stockholm var i säkerhet eller inte - skrivit ett inlägg på Facebook. Hon hade skrivit ett ilsket inlägg om "att hon alltid har sådan otur för om hon bara gått tio minuter tidigare från sitt jobb hade det minsann kunnat varit hon som blivit påkörd av en lastbil". Hur fruktansvärt respektlös kan man som människa vara? Hur kan du uppleva att du råkat illa ut eller är en av de mest drabbade eftersom du blir tvungen att stanna kvar på jobbet något längre på grund av ett terrordåd? Hur tusan är man funtad då? Jag hade en i mitt flöde som valde att skriva om hur hon befunnit sig på Drottninggatan i samband med terrordådet och hur sprungit fram och tillbaka. Återigen, VARFÖR TROR MAN ATT MAN HAR RÄTTEN ATT BEKLAGA SIG ELLER GNÄLLA PÅ GRUND AV DE BAGATELLERNA?! Jag förstår att det var svårt att greppa dessa händelser, jag förstår att man behöver bearbeta detta. Men den bristen på respekt när folk spyr galla över dessa händelser som ovanför när det finns människor som faktiskt slängt sig undan för lastbilen, människor har förlorat sina anhöriga - de kommer aldrig mer få se, träffa eller prata med sitt barn, sin partner, sin bästa vän, sitt syskon eller sin förälder - men jag som kom hem senare denna dag tycker jag har rätten att klaga. Eller som min bekanta, hon befann sig på plats och sprang i folkmassan utan att förstå vad som skett, jag förstår verkligen inte behovet att skriva om det på facebook några timmar senare.
Idag har jag hört ytterligare två liknande uttalanden. Det ena var i samband med masskjutningen i Las Vegas. Det var en svenk som intervjuades på tv4nyhetsmorgon för han befunnit sig på plats. Ganska snabbt kom det fram att han jobbat på en bar "inom 1 km från skjutningen". Polisen hade kommit in och medddelat att en skjutning pågick och att ingen fick gå in eller lämna lokalen. Mannen berättade sedan att en kollega till honom blivit skjuten i låret men klarat sig. På riktigt, hur jäkla stort behov kan folk av att få sin två sekunder av rampljus att de anmäler sig när tv frågar efter folk närvarat och så har man inte ens befunnit spå den aktuella platsen? Det är ta mig fan så pinsamt och totalbrist på respekt. Det andra yttrande jag hörde var när jag lyssnade på Mordpodden och den ena av presentatörerna berättade hur det mordet de analyserade just nu kommit henne för nära. I min fantasi trodde jag hon skulle berätta att mördarna gått i hennes klass, var en barndomsvän eller liknande. Men nej då, utan mordoffret (som var mördarens pappa) hade en lägenhet i samma hus som presentatörens bästa vän och detta hur råkade också ligga bara några hus från hennes. Det var detta hus som mördarna spenderat nätter i innan och även efter mordet. Hon tyckte det var obehagligt att hon sovit några hus ifrån dem eller kanske till och med gått förbi dem på gatan. Låt mig nu poängtera här att hon inte ens visste hur de såg ut ... Låt mig också poängtera hur många mördare, våldtäcktsmän, misshandlare och liknande du kan möta varje, bo i samma området som eller har/haft en relation med utan att du vet om det. Låt mig nu också avsluta detta inlägg innan jag explorerar av irration och skrivandet urartar ännu mer än vad det redan gjort.
Kommentera