Luna försöker går vidare efter att fått höra Jason erkännande om att vampyrer finns på riktigt, och inte bara det utan att han är en vampyr. Men det som skakade henne allra mest var det hon fruktat mest, Leonora är också en vampyr enligt Jason. Det var tydligen därför Filippa dykt upp utanför Lunas fönster den kvällen, för hon skulle ta reda på om Luna bar på en av dem. En av dem? Vad betydde det egentligen? Om Leonora var en vampyr såklart, om något kan anses vara självklart i detta fall... Luna är så förvirrad och hon tycker det är ännu skrämande att dessa vampyrer - hon ryser varje gång det ordet nämns eller dyker upp i hennes huvud - visste att Luna var gravid innan hon själv visste det.
Men även om hon nu väljer att acceptera att vampyrer finns, men för en sekund låtsas hon som det, kan hon inte greppa att hennes Leonora är en av dem. Hon är precis som Luna. Visst, några annorlunda kvalitéer har hon. Leonora är mer en nattuggla, hon älskar att stå i centrum och är en utmärkt underhållare, hon är inte så förtjust i att leka utomhus ... men det gör henne inte till en vampyr? Alla simmar är ju olika, gillar olika och har olika kvalitéer. Luna tror sig desperat söka efter tecken på att Leonora inte är vampyr utan en vanlig sim men ibland kan hon inte undgå att ställa frågan om det egentligen inte är tvärtom. Luna kanske letar mer efter de tecknen som tyder på att Leonora är sim. Många föräldrar söker efter de tecknen som sina barn unika och mer speciella än alla andra barn men just nu önskar Luna inget annat än att hennes älskade Leonora är just vanlig.
Hur kan denna lilla flicka vara en sådan hemsk varelse som Luna känner till enligt olika historier som berättades när hon var barn? Hon passar så bra in bland andra simmar, hon är så lugn och så älskvärd. Ju mer Luna söker efter svaren ju mer förvirrad blir hon. När Jason berättade för Luna hur det låg till bad hon honom hålla sitt avstånd. Hon ville inte ha honom nära efter det ... sveket. Om hon en dag kommer ångra sig vet hon inte, men om den dagen väl kommer så kommer den. Det enda hon kan foksuera på är nuet och att greppa allt detta. Hur man nu ska kunna göra det.
Även om tankarna är många och snurrar runt i huvudet på Luna lyckas hon på något mirakulöst vis fokusera på jobbet, vilket är tur med tanke på vilket yrke hon valt. Kanske är det just det som hjälpt henne att inte tappa förståndet oavsett så har hennes hårda slit på jobbet belönat henne nu rejält. Här ser ni den nya personalchefen på sitt sjukhus och kan nu inte klättra högre om hon inte väljer att se sig omkring.
Kommentera