Man brukar säga att efter regn kommer alltid solsken,
men ibland känns det minst lika passande att vända på den skiten. 
 
Jag har haft några riktigt fantastiska dagar. Kändes riktigt härligt med två CX-pass måndag och tisdag. Vad det gäller cycklingen i onsdags vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Hade förväntat mig en betydligt mycket svårare hemfärd och en redig träningsvärk i torsdags men så blev de inte fallet. Efter passet kände jag knappt något i benen och dagen efter var de visserligen trötta men inte mer än så. Antingen kan jag inte klassificera mig som en nybörjare och måste gå upp en nivå eller så tog jag det alldeles för lugnt. Ska ge det ytterliagre ett försök innan jag beslutar mig för vilket. 
 
I torsdags var det Primärvårdskonferensen, så hela dagen spenderades på Stokholm Waterfront. Var en rolig och spännande dag som satte sina spår eftersom jag fick lov att stå upp i hela 8 timmar. På tåget hem bröt jag mot mina principer och satte mig faktiskt ner. På kvällen åkte vi till Danne, Inna och Ellis för lite gos. Min lilla sork har nu börjat lära sig att fästa blicken på allvar och man börjar få en ordentlig kontakt med henne när man pratar med henne. Vi hade även otorligt djupa och långa samtal oss emellan eftersom hon nu även ger ifrån sig ljud som kan liknas vid konversationsteknik. Mot slutet av kvällen blev hon något trött vilket resulterade i att hon somnade i min famn. Den stolta fastern satt verkligen och myste när det lilla underverket sov tryggt i min famn. 
 
Fredagen bjöd på hemmajobb och sällskap från Cindy. Medan jag satt och jobbade vid datorn spelade hon lite Sly. Jag flexade ut tidigt på eftermiddagen för att göra henne sällskap på riktigt och vi lyckades segra mot den svarta riddaren och ta oss till ancient arabia. På kvällen var det födelsedagsfirande hos morfar och ännu mer gos med min lilla sork. Saknar henne redan. 
 
Hur denna dag har varit ska vi inte prata om. Har en rejäl huvudvärk och en önskan om att man kunde spola fram tiden ... eller åtminstone få lägga sig. Försöker blicka framåt och vara positiv samtidigt som förnuftet ständigt talar till mig. En gnagande känsla i magen säger att det denna gång inte kommer lösa sig och det är då gråten kommer igen. 
//Ynnejaxl

Kommentera

Publiceras ej