Denna vecka har jag haft ett enormt sockersug som i proncip varit helt okontrollerbar. Jag har haft mina teorier kring detta men har nu börjat tro på den senaste. Förra/denna vecka började jag träna igen efter juluppehållet och jag tror det har traumatiserat min kropp på en hög nivå. Kroppen bara skriker efter socker. Tyvärr har jag under vardagarna inte kunnat motstå helt och hållet, speciellt inte heller när mina nya arbetsgivare verkar vara feeders och överöser oss med kakor, dock har jag lyckats hålla mig ifrån colan vilket jag väljer att se som en vinst. När det kommer till såna här vanor anser jag att babysteps är det som fungerar bäst.
Vad det gäller träningen har jag nu genomgått stora förändringar. Mitt gym, Fresh fitness, genomgick även dem en verksamhetsövergång i början av 2018 och är numera Sats base. Till en början var det en stor besvikelse av den enkla anledningen att jag inte gillar de stora gymkedjorna, sedan kom den stora förlusten ... alla pass gjordes om och därmed försvann mina älskade älskade CX-pass. Det är nästan så jag vill fälla en tår nu. Så denna vecka har jag testat på lite olika saker, i tisdags gick jag på Zumba för första gången i mitt liv. Ett mycket annorlunda pass från vad fotbollsspelaren med nolltaktkänsla är van med. Det kändes inte speciellt tuff men var riktigt roligt och jag fastslog eftersom jag ändå rörde mig konstant i 60 minuter måste det ge något. I onsdags provade jag onlineträningen i form av Afho dance, vilket även det kändes ovant men spännande och framförallt skönt för överkroppen efter flera timmar med kontorsarbete bakom sig. Tyvärr kunde jag inte göra det fullt ut eftersom min axel fortfarande inte är helt återställd efter helgens spelande. Torsdagens träning sköts fram eftersom lilla Ellis kom på spontanbesök så det kördes igår, bootylicous. Vilket nog var min favorit, var helt okej medan man körde på men strax efter passet var slut kändes musklerna slutkörda på ett vis jag inte känt på länge. En ritkigt fet endorfinkick.
Så sammanfattningsvis känns det ändå rätt så okej nu med onlineträningen, det är lugnare och mer enskilt vilket är något jag uppskattar. Samtidigt som det känns oerhört spännande och roligt med nya pass i form av dans som är helt nytt territorium för mig som jag länge velat prova men inte riktigt vågat. Jag har även börjat drömma rätt så rejält efter att få ge mig ut och springa igen. Ser det som en enorm frihetskänsla men först ska all snö och halka försvinna bort.
//Ynnejaxl
//Ynnejaxl
Kommentera