Om jag plötsligt får för mig att planera kommande veckas alla outfit och lägga fram dem för att underlätta för mitt framtida jag eller om jag får lust att packa träningsväskan för tisdagens träningspass på en söndag kan man ge sig fan på att jag är nervös. Även om jag inte kan erkänna det är jag rastlös och ängslig inför något som börjar närma sig, i detta fall är det självfallet den stundande VM finalen.
Det är något riktigt härligt och förtjusande med sport samtidigt som det kan vara riktigt plågsamt och oumbärligt vid de tuffaste stunderna. Vad jag ändå kan säga med alla säkerhet är att jag fullkomligt älskar de känslovågorna som detta fenomen ger mig och jag skulle inte byta bort det för någonting i världen.
