Detta är Finnick, han är en galen forskare på FuturistSim-labbet, där har han byygt en parabolantenn som han tagit hem till sin trädgård. Han har använta parabolantennen vid otaliga tillfällen för att kontakta utomjordingar. Han har vid flera tillfällen hört de besynnerliga ljudet i trädgården för att rusa ute och sedan se det vita skenet från ovan. Dessa fragmatiska upplevelser är något han blivit beroende av och därför gör han maniska försök att göra fler kontakter. 
 
 
Men efter hans senaste träff med dessa varelser har han känt sig underlig, han kan inte riktigt sätta ordet på det förrän en morgon när han stod vid kylskåpet och kände de kraftiga magknipsliknande känslorna. Som en blixt från en klar himmel mindes han sägnen som går på FuturistSim-labbet, utomjordingar hämtar manliga simmar för att befrukta dem och låta dem avla deras barn.
Om jag plötsligt får för mig att planera kommande veckas alla outfit och lägga fram dem för att underlätta för mitt framtida jag eller om jag får lust att packa träningsväskan för tisdagens träningspass på en söndag kan man ge sig fan på att jag är nervös. Även om jag inte kan erkänna det är jag rastlös och ängslig inför något som börjar närma sig, i detta fall är det självfallet den stundande VM finalen. 
 
Det är något riktigt härligt och förtjusande med sport samtidigt som det kan vara riktigt plågsamt och oumbärligt vid de tuffaste stunderna. Vad jag ändå kan säga med alla säkerhet är att jag fullkomligt älskar de känslovågorna som detta fenomen ger mig och jag skulle inte byta bort det för någonting i världen. 
 
 
Jag måste vackert erkänna att jag tillhör den konstiga skaran som har favoritpennor. Jag tillhör också den skaran av mänskligheten som tycker att ens penna, det är ens penna, det är min egendom och ska därför behandlas som just min egendom. Jag är helt okej med att folk ibland tar ens penna för att nyttja den där och då utan att fråga om lov MEN lämna då för fan tillbaka den också! Blir galen på kollegor på jobbet som lånar ens penna men inte lämnar tillbaka den. Det är ju stöld. Hur kan man ta någon annans ägodel och inte sedan lämna tillbaka den? Hur minimalistisk den än verkar, det är fortfarande MIN penna. Det kan ses som ynkligt att jag inte kan bjussa på en penna, speciellt om det är en penna som jag kanske tagit från kontoret. Men om jag nu gjort anstärningen att gå till pennförrådet för att ta en penna som jag behöver, vad ger en av mina kollegor rätten att ta den pennan och sedan tvinga mig att gå igen till pennförrådet när du själv likaväl kan göra det? Det är vad jag tycker är ynkligt, det är inte speciellt ansträngande att gå till förrådet och hämta en penna. Gör det då själv och tvinga inte någon annan stå kast för din lathet. 
 
Som ni säkert listat ut har detta nyligen inträffat. Jag tog med mig en penna hemifrån som jag köpt själv för en dyrare peng. Använde den på kontoret och lämnade den på min plats för att gå till gymmet. När jag kom tillbaka och skulle skriva ner en anteckning hittade jag inte den. Letade febrilt efter den innan jag fastslog att jag måste förlagt den någonstans. Precis när jag vände mig om för att ta en ny penna i mitt pennförråd såg jag den ligga på skrivbordet bredvid mig. En känsla av frustration for genom kroppen, jag började genast smida hur jag kunde få tillbaka den. Nu har jag fått tillbaka den men tänker inte avslöja hur, det skulle nog bli för pinsamt för de som läser. Känner att jag redan någonstans skämt ut mig tillräckligt med detta inlägg. Även om jag har en väldigt stark åsikt i denna fråga och verkligen anser att det är en principsak. 
//Ynnejaxl