Även om min dag är positiv i stora drag så har den bjudit på tråkigheter. Vaknade imorse efter jag drömt en riktigt tung dröm. I själva drömmen var jag nedstämd och grät i mängder, men när jag vaknade kände jag mig mer avtrubbad och tömd, inte ledsen även om jag borde vara det. Dock har den känslan hängt sig kvar. jag tror det är mina försvarsmekansimer som försöker skydda mig från det jobbiga, samtidigt är jag så väl medveten om att det jag drömde om är inget jag kan fly från utan något som inom en alldeles för snar framtid kommer vara ett faktum. Men just nu vill jag inte tynga ner mig själv med sådana tankar eller känslor, just nu vill jag vara glad och positiv. Jag tycker faktiskt att det är något jag förtjänar. 
//Ynnejaxl  
 
 
Igår jobbade jag mitt först 12 timmars pass. Varför kan man fråga sig. Jo, det var releasedag, jag skulle verifiera och för att få parkering till bilen måste man vara tidig. Så igår blev det en stor bonus på flexkontot. Dock var det inte helt smärtfritt. När jag väl kom till jobbet igår kände jag mig helt slut och det var nästan otänkbart att jag skulle orka med hela dagen. Gick hela dagen och spände mig, det var därför det kändes så löjligt när det väl var dags för mig att kliva in i releasen och allt gick hur smidigt som helst. Vad var det jag egentligen var nervös över? Vad som också kändes ganska komiskt var att när jag började röra mig hemåt kändes inte de 12½ timmarna man spenderat på jobbet så jobbigt. 
 
När jag klev upp imorse var jag mycket piggare, vilket sköt bort oron jag hade igår för en eventuell sjukdom. Blev riktigt glad också när man kunde backa in lite snyggt på en av finparkeringarna. Kom till jobbet, lycklig över att hela min onsdag ändrades i måndags från katastrofal till riktigt bra. Slog mig ner vid min dator och helt plötligt väller käsnlan av fredag och tröttheten över mig. Det är uppenbart att alla anspänning jag haft gällande acceptanstesten och verifieringen nu släppt. Det är både en härlig och jobbig känsla, men framförallt känns det gött att det är enhetsdag idag. Så min arbetsdag betsår av ett möte i huset bredvid på förmiddagen och sedan lunch och bowling. En riktigt skön avslutning på min intensiva period på jobbet med nya ansvarsområden och uppgifter. 
//Ynnejaxl 
Graviditeten var över i ett nafs för Mila, den lilla rackaren hade visst bråttom ut. När det lilla miraklet väl anläde var det en pojke precis som sin far med färgen blå på kroppen precis som sin mor. Han fick namnet Cole. 
 
Även spädbarnstiden gick oerhört fort för Cole. Det tog inte lång tid innan han ville upptäcka världen från andra håll än sängen och hans föräldrars famn. I takt med att den vilja växte fram tycktes även hans blåafärg avta. Mila gladdes över det, även om hon gärna skulle vilja att hennes son var stolt över hans ursprung så vet hon att det inte alltid varit lätt att vara en utomjordning i simvärlden. 
 
"Är han inte bara för söt?" Tänker Mila när hon står och tittar på honom. "Hur kunde vi lyckas med någon sådna perfekt?"
 
Lyckliga familjen