Har haft en helmysig helg med mysiga människor. Började med en oändligt lång fredag på jobbet, som tur var kunde jag flexa ut redan vid 14:30, men då kändes klockan mer som 17:00. Kom hem och hann inte bara träffa Lena utan även rädda henne från vår knepiga parkeringsplats.

På kvällen skulle jag och Cindy påbörja vårt senaste projekt som inte gick så bra som jag var inställd på, men roligt var det iaf. Lördagen och söndagen spenderades först med lite sprint och sedan med Eduard, vi hade en jättemysig helg utan några speciella äventyr. Sedan han skaffade Wii U har vi blivit som uppslukade av Mario Party. Tiden bara springer iväg när vi sysselsätter oss med det, och inte blir man trött på det heller. Hur har man överlevt utan det tidigare? Även söndagen kändes lång, men på ett positivt vis. Var hos Eduard länge innan jag åkte hem för att laga middagen och sedan hade man hela kvällen för sig själv och sin produktivitet. Och de är väl just det ordet som denna helg så bra, fullkomligt älskar det ordet – PRODUKTIV.

När jag tittar på mitt schema för denna vecka är jag mycket osäker på om det kommer bli en produktiv eller improduktiv vecka på jobbet. Har en massa möten, utbildningar och (visserligen) tester inbokade, och så ska man hinna skriva manualer däremellan någonstans. Nåväl, den som lever får väl se. 

//Ynnejaxl

 
Som student får man sällan den verkliga fredagskänslan, men sedan man blivit en karriärskvinna har den börjat infinna sig mer och mer... och visst är det en härlig känsla. 
//Ynnejaxl

Idag har jag tagit för-tidig-hunger till helt nya höjder.

Ibland kan man ha oturen att känna en kurrande mage under våra standup, vilket är ett dagligt möte vi har 9:15 på jobbet. Man kan även ibland höra andras magar ropa efter lite energi vid den tidpunkten och då vet man att det var deras tur att misslyckas denna dag. Men vad sägs om att känna en hunger redan på tåget in till jobbet, dvs 7:05, trots att man ätit den sedervanliga frukosten? Det suger rejält. Troligtvis är min kropp i stort behov av energi just nu vilket gör att den skriker efter godis precis som ett litet överviktigt godisberoende barn, och precis som det barnet vill den ställa med de värst tänkbara konsekvenserna kan den komma på – i detta fall en isittande hunger.

Jag gissar att denna känsla beror helt och hållet på gårdagens träning eftersom kroppen är helt mörbultad. När jag klev upp imorse var mina vader så stela och irriterade att det kändes som jag återigen opererat min fot och inte fått använda vaden på över en månad. Vilket i mitt huvud påminner lite om hur folk med amputerade kroppsdelar beskriver sin upplevelse, man känner att vaden inte kan sträcka ut sig så stegen blir bara halva samtidigt som man känner hur kroppen ändå fullföljer rörelsen… åtminstone i tanke. En mycket surrealistisk känsla som jag överanalyserat alldeles för mycket nu.

Igår var det Bodyattack. Fy farao vad kul. Även om det var jobbigt som tusan och man kände hur musklerna gav upp ju längre passet led så kunde man låta bli att le under tiden. Det blir definitivt ett återbesök.

 

Hade planer på att skicka iväg ett passivt aggressivt mejl idag på morgonen eftersom jag igår inte kunde lösa in ett presentkort jag fick i julklapp, men såklart är man så dum att man glömmer koden hemma. Så den klagan får kundservice allt vänta på. Dessutom har jag väl viktigare saker att göra på jobbet, som att se på sparade youtubeklipp och flytta om i hyllorna.

//Ynnejaxl