Idag har det varit full rulle från start till mål ... eller åtminstone till nu. Har en dryg timme av dötid innan Robinson börjar. Är helt slut i kroppen efter dagens löpning. Helt sjukt hur jag efter varje löpning totaltdör några timmar efteråt. Just dirket efter löpningen är jag trött i kroppen men går ändå på någon form av lyckorus, sedan övergår det till normalitet för att sedan efter två timmar eller liknande börjar kroppen sakta ge efter allt mer tills benen skriker efter sängen. 
 
Helgen har varit som den brukar, mysig men alldeles för kort. Jag tillhör inte den typen av människor som påstår att helgen bara swishar förbi, för så snabbt tycker jag inte att de går. Dock hade man ju gärna haft ytterigare en dag till, det vill säga en ledig fredag eller måndag hade suttit finfint för alla ens måsten och bör men framförallt för allt roligt man vill göra. 
 
Om en vecka kommer jag såhär dags sitta sådär lagom trött och slut i kroppen igen, inte efter träning som idag utan för jag då befinner mig i Ullared. Jajamen, nästa söndag går tåget till Ullared igen. Denna gång med en förstagångare, nämligen lilla Elisabeth. Ska bli så mysigt att få spendera all den tid med henne och så självfallet ser jag framemot den lyckade shoppingen. Hoppas innerligt att jag ska kunna hitta ett par fina vår och höst skor i någon av skobutikerna eftersom jag motvilligt kommer vara tvungen att slänga två par när sommaren nalkas. På tal om sommaren packade jag ner alla vinter kläder och skor idag. Det var som vanligt en befrielse som gjorde en nöjd i själen, något som gjorde mig mindre nöjd i själen var när jag upptäckte att någon jacka missfärgat min rosa skinnjacka så jag tvingades kasera den. Däremot rättfärdigar det minst ett köp av en ny skinnjacka nästa helg, lucky me. 
 
Se så jag svamlat på, nu lämnar jag er med dessa otroligt intressanta resonemang och återberättelser medan jag går och tar hand om tvätten. 
//Ynnejaxl 
 
Dagens middag, fantastiskt god!

Hur blir man av med surdegar på jobbet?
Jo, man låter de jäsa så pass länge att de blir inaktuella.

 Just nu är jag inne i en riktigt ineffektiv period på jobbet. Det har varit svinkallt hela dagen vilket gjort att jag främst fokuserat på att få upp någon form av värme. När värmen började infinna sig och dagens stora riskanalys var avklarad försvann mina surdegar en efter en vilket resulterade sig i att jag nu sitter med Dilemma i öronen och jag försöker komma på nästa uppgift att hugga tag i samtidigt som mamma och jag för vår dagliga smskonversation. Ute faller regnet ner vilket skulle vara supermysigt men inte idag eftersom jag inte har med ett paraply och det är en lång väg till tåget. Dessutom börjar kylan göra sig allt mer påmind.

Egentligen skulle jag vilja proppa i mig godiset som ligger kvar i påskäggen eller äta något gott och varmt, har även kampats hela dagen med impulsen att springa ner en våning till Chokladfabriken och köpa varm choklad. Men efter påsken har lite saker hänt enligt vågen vilket just nu är motivationen som används för att motstå de impulserna, dessutom har jag en sådan träningsvärk som gör att jag drar mig in i det längsta för att resa mig upp i onödan. 
//Ynnejaxl

Igår insåg jag att mina bootylicious pass fanns tillgängliga i flera utgåvor på satsonline. Det gav en kittlande känsla i magen av tanken att testa en av deras övriga verisioner än #5 jag troget kört hela tre gånger. Valet föll på #1, undet det nästsista blocket var en av övningarna planken vilket fickk hela kroppen att skaka av ansträning efter alla andra övningar. När jag sedna vaknade imorse kände jag faktiskt ingen träningsvärk vilket för en stund gav mig naiva förhoppningar om att jag skulle slippa förra veckans plåga. Det var inte förrän jag klev av tåget på vägen till jobbet som jag kände av hu fruktansvärt trötta benen var. Under promenaden till jobbet fick jag kämpa emot viljan att stanna upp för att vila, viljan att vända på klacken och åka hem samt viljan att att bara sätta ner längs trottoaren och vila. Nu när jag kommit hem är min underkropp så trött av ansträningen att jag fryser som en tok. Det sjuka är att jag igår hittade ett pass som påminner om mina älskade CX-pass som jag efter Robinson ikväll tänkte ge ett försök. 
 
Det är lite småkul hur flexibel man är egentligen. Igår hade jag en lättare "Jag-vill-inte-känsla" när man påminde sig själv om att det var den sista lediga dagen. Imorse när jag kom till jobbet var jag riktigt sänkt, det berode dels på den underbara tröttheten jag beskrivit ovanför, att man inte lägre var ledig samt att jag var svinhungrig eftersom jag inte ätit frukost i väntan på Inerafrukosten. Det kändes då som man hade en enorm startsträcka framför sig, på något vis minskade den startsträckan monstruöst och rätt som det var stod man på tåget på väg hem med känslan av att allt var som vanligt. Lyckligtvis är det redan onsdag imorgon och inte tisdag. Även om det känns som vanligt är korta veckor alltid varmt välkomna. 
//Ynnejaxl