Igår insåg jag att mina bootylicious pass fanns tillgängliga i flera utgåvor på satsonline. Det gav en kittlande känsla i magen av tanken att testa en av deras övriga verisioner än #5 jag troget kört hela tre gånger. Valet föll på #1, undet det nästsista blocket var en av övningarna planken vilket fickk hela kroppen att skaka av ansträning efter alla andra övningar. När jag sedna vaknade imorse kände jag faktiskt ingen träningsvärk vilket för en stund gav mig naiva förhoppningar om att jag skulle slippa förra veckans plåga. Det var inte förrän jag klev av tåget på vägen till jobbet som jag kände av hu fruktansvärt trötta benen var. Under promenaden till jobbet fick jag kämpa emot viljan att stanna upp för att vila, viljan att vända på klacken och åka hem samt viljan att att bara sätta ner längs trottoaren och vila. Nu när jag kommit hem är min underkropp så trött av ansträningen att jag fryser som en tok. Det sjuka är att jag igår hittade ett pass som påminner om mina älskade CX-pass som jag efter Robinson ikväll tänkte ge ett försök. 
 
Det är lite småkul hur flexibel man är egentligen. Igår hade jag en lättare "Jag-vill-inte-känsla" när man påminde sig själv om att det var den sista lediga dagen. Imorse när jag kom till jobbet var jag riktigt sänkt, det berode dels på den underbara tröttheten jag beskrivit ovanför, att man inte lägre var ledig samt att jag var svinhungrig eftersom jag inte ätit frukost i väntan på Inerafrukosten. Det kändes då som man hade en enorm startsträcka framför sig, på något vis minskade den startsträckan monstruöst och rätt som det var stod man på tåget på väg hem med känslan av att allt var som vanligt. Lyckligtvis är det redan onsdag imorgon och inte tisdag. Även om det känns som vanligt är korta veckor alltid varmt välkomna. 
//Ynnejaxl
 
 
 
 
 
Förra veckan var mitt första träningspass på en månad, komiskt nog var det även mitt första klättringspass på flera månader. I söndags bestämde jag mig för att denna vecka skulle bli min första riktigt träningsvecka sedan min oturliga förkylningsperiod och igår kickade jag igång veckan med den första dagen av mitt nya liv, valet föll på bootylicious. Det känns rejält i mina ben och sätesmuskeln idag, vilket är så fruktansvärt satans skönt!
 
Något annat som också känns helt fantastiskt är att jag igår slogs av insikten att det nu är ganska bart på marken, vilket öppnar upp för möjligheten att springa (förutsatt att temperaturen stiger något också). Om allt går enligt planerna kanske det blir debut reda på torsdag, beroende på hur sargade mina ben är efter dessa dagar. Under min sjukdomsperiod beslutade jag mig nämligen för att lägga extra tyngd på just rumpa och lår, skulle så gärna vilja finslipa den delen av kroppen. Tänker att tuffa träningspass med den inriktningen samt en någorlunda rutinmässig löpning är nog den mest optimala kombon av träningsform för mig, både resultatmässigt och motivationsmässigt. 
 
Min träning har ju blivit lidande detta år eftersom jag länge kände mig halvrisig innan jag faktiskt blev risig. Det har, ganska naturligt, resulterat i en viktuppgång på 1,5 kg. Något som jag dels vart ganska okej med men ändå känt en uns av besvikelse över när jag klivit upp på vågen och sett sifforna lysa tillbaka mot en. Förra veckan började jag dra åt på saker och ting, dels de rena godisarna och även den goda maten. Det verkar ha gett kraftiga resultat redan nu eftersom jag imorse när jag klev upp på vågen såg att de 1,5 kilona försvunnit. Självfallet kan det vara - läs troligtvis - temporärt men det var ett efterlängtat glädjerus som for genom kroppen. 
 
Idag har vi AW med jobbet, innan dess har jag en surdegsförmiddag som följs av en mötestät eftermiddag. Gårdagen till ära bjuder jag på nedanstående gamla dänga. 
//Ynnejaxl
 

Innan jul längtade jag, precis som många andra, efter snö. När den uteblev kan jag inte säga att jag blev besviken eftersom det är så jularna ser ut numera. Ett nytt år nalkades sedan och jag kom på mig själv känna en längtan som var lite främmande och chockerande, men ack så trevlig och motiverande. Jag längtade efter att ge mig ut och springa igen. Hälsan satte stopp för detta så jag tänkte vänta en vecka innan jag skulle ta på mig mina vita löparskor och ge mig ut för ett riktigt test. Det var då den där efterlängtade snön beslöt sig för att komma och har sedan dess stannat. Självfallet skulle man kunnat ge sig ut ändå, men halkan och kylan känns som två stora stressmoment som enbart skulle stjälpa mer än vad mödan skulle vara värd. Bland det värsta som finns är att ge sig ut för ett löppass och så störs man av utomstående faktorer. Så jag får vackert invänta att snön ska smälta bort på riktigt innan jag kan ge mig ut på nya uppfriskande löprundor.

Ser verkligen framemot det, minns såväl hur mysigt och skönt jag tyckte det var sommaren för två år sedan. Visserligen hade man en helt annan livssituation då men det är ändå något som lockar med den utmaningen, framförallt känner jag hur något annat i träningsväg kallar på mig. Har ju genomgått stora förändringar vad det gäller gymmet så just nu känner jag mig ganska orädd och sugen på nya rutiner och erfarenheter.
//Ynnejaxl