Jag har alltid sagt att bakning är min terapi, det gör mig lugn i själen. Idag insåg en annan sak som också skänker själen ro, shopping. Egenshopping. Synd bara att det ena inte är bra för kroppen och det andra inte är bra för plånboken ... att saker och ting ibland inte bara kan få vara bra. Löpning fungerar också bra, men inte när man är ledsen utan bara arg och frusterad. Är man ledsen flyger tankarna för mycket iväg till det som gör en ledsen när man springer, är man stressad flyger tankarna iväg till det som stressar en.
 
Idag åkte jag till Farsta för att kolla två saker. Istället tog jag en rejäl tid att själv gå runt och kamma igen butik efter butik. Var en riktigt härlig egentid, något jag inser att jag ägnar mig alldeles för lite åt. Skämde bort mig själv med fina köp som jag gjorde mig riktigt glad. Sedan blev det skidor och uppfyllda löfte. Jag tog mig nämligen i kragen och började ta igen Supernatural. Var väldigt osäker på vart jag slutade sist, så jag började kolla på en säsong, hitills har jag sett alla avsnitt redan. I ärlighetens namn tror jag att jag redan sett hela säsongen och slutade halvvägs in i nästa, men för mycket Supernatural har ju ingen dött av. Danne och Inna kom sedan hit på lite mellomys och nu är jag och bröderna Winchester ute på äventyr tillsamans igen. En ganska så lyckad lördag om ni frågar mig. 
//Ynnejaxl 
När jag var yngre - läs tonåren - älskade jag att bada. Det var bland det bästa jag visste. Krypa ner i ett alldeles för överhettat bad och bara mysa. De sista gångerna jag badade var det så varmt så svetten rann och jag blev tvungen att avbryta badadet för jag blev för yr. Men eftersom vi har egen brunn och inte alltid så jättegott om vatten samtidigt som mitt badande blev allt mer frekvent nådde vi en punkt då pappa blev irriterad och ibland förbjöd mig från att bada. Det resulterade i att jag till slut slutade bada. 
 
 
I julas fick jag badbomber från någon fin butik av Anton och Hannes, min första tanke var att det var en rejäl bortkastad summa pengar eftersom jag inte badat på år och det egentligen inte riktigt lockade. Har sedan dess förföljts av skamkänslor varje gång jag fått syn på lådan med badbomberna. Men tidigare i veckan beslöt jag mig för att ge det en chans på fredagen efter jobbet. Så när jag väl kom hem idag slog jag på badvattnet i en hygglig tempratur - självfallet blev det för ljummet för fort - och slängde i badbollen precis innan jag själv dök ner. Lade mig till rätta och slog upp min temporära trogna vapendragare och insåg snabbt hur mycket jag egentligen älskar att bada. Det är så fruktansvärt skönt att stänga dörren om sig, omsluta sig med en varm vätska som nästan får en att känna sig tyngdlös och försvinna iväg i både tid och tankar. Ända nackdelen med äventyret var just att värmen i vattnet försvann fort och nu efteråt är jag helt glittrig. Men hey, det är ju nästan mellodifestivalen idag. 
//Ynnejaxl 
Det är vid stunder som dessa jag önskar att jag kunde ringa dig. Jag önskar att jag kunde ringa dig och berätta hur förjävligt livet är, hur orättvist det är, hur tufft det är. Berätta hur många idioter det finns och hur de beter sig. Det är vid stunder som dessa jag önskar att jag kunde ringa dig, höra din röst, få ett råd eller bara känna ditt stöd. Den där känslan av att vad som än händer så kommer du alltid finnas där för mig vid min sida och stötta mig ... ja, vad som helst förutom det som faktiskt hände. Livet är så jäkla surt ibland, så förjävligt ... men det vet du redan om. Det är vid stunder som dessa, som jag verkligen önskar att jag kunde få uppleva dig en gång till. Hur själviskt det än må vara så är det just nu jag behöver dig som mest. När jag är villrådig och behöver få höra, att livet suger ibland men jag är perfekt precis som jag är.