Jag är lite ringrostig med mitt skrivande, så här kommer ett spretigt inlägg. 
 
I min väntan på att snön ska försvinna så jag kan ge mig ut på löpturer försöker jag fördriva tiden med annat. Jag försökte spendera mina pengar vettigt i form av att köpa vinterskor. Det var en rejäl flopp eftersom jag inte hittade några skor trots mina ambitiösa och öppensinnade försök. Istället beslöt jag mig för att det faktiskt var dags att inkassera i en ny mobil, så det var dagens beställning. Trots att jag inte ville ha en likadan modell som min jobbtelefon kunde jag inte låta bli. Så snart är man ägare av en samsung 8, eller ska man kanske säga ägare av två?
 
Tidigare idag laddade jag ner Fortnite efter att ha studerat Emil när han spelade det igår. Är tveksam till om jag någonsin kommer falla för att spela det själv eller ens kommer spela det en gång... kanske om Cindy ställer upp som min sidekick. I sökandet efter det spelet snubblade jag över ett annat, som jag visserligen såg trailers på när jag sökte ps4 spel sist men det var inget som lockade då eftersom jag inte trodde att det var ett spel för mig. Faktum är att min enorma förälskelse för Horizon har öppnat upp mina ögon för en helt ny värld av spel. Så nu sitter jag och blickar framåt till April när denna pärla kommer ut.
 
 
Även om jag är helfast i Horizon och det känns som jag inte kommit någonstans i det, trots att jag lagt ner massvis med timmar och klarat massa quest i spelet, så kan jag inte låta bli att drömma bort till alla andra nya spelupplevelser jag kanske kommer få uppleva nu när jag klivit utan min comfortzone. Dessutom fick jag DW i helgen som jag längtat oändligt mycket det. Faktum är att DW var den stora anledningen till att jag köpte en ps4-konsol ens en gång. Tyvärr har de två speltillfällen jag gett det resulterat i en stor besvikelse. Det är som ett helt nytt spel som först och främst saknar sin största styrka, local co-op. Ovanpå det är det väldigt rörigt och består av en massa laddtider som i jämförelse med Horizon och dess grafik får en att vilja gömma sig i ett hörn för skämsradarn exploderar nästan av överhettning. Men än har jag inte gett upp, det ska få sin ärliga chans ... och sedan en till och en till och en till, ja faktum är att DW ska få ett antal chanser innan jag väljer att förkasta det. Det kanske inte längre lockar mig, men jag har spenderat alldeles för många timmar med det spelet för att det ska göra sig oförtjänt av sin speciella plats i mitt hjärta.
//Ynnejaxl

Innan jul längtade jag, precis som många andra, efter snö. När den uteblev kan jag inte säga att jag blev besviken eftersom det är så jularna ser ut numera. Ett nytt år nalkades sedan och jag kom på mig själv känna en längtan som var lite främmande och chockerande, men ack så trevlig och motiverande. Jag längtade efter att ge mig ut och springa igen. Hälsan satte stopp för detta så jag tänkte vänta en vecka innan jag skulle ta på mig mina vita löparskor och ge mig ut för ett riktigt test. Det var då den där efterlängtade snön beslöt sig för att komma och har sedan dess stannat. Självfallet skulle man kunnat ge sig ut ändå, men halkan och kylan känns som två stora stressmoment som enbart skulle stjälpa mer än vad mödan skulle vara värd. Bland det värsta som finns är att ge sig ut för ett löppass och så störs man av utomstående faktorer. Så jag får vackert invänta att snön ska smälta bort på riktigt innan jag kan ge mig ut på nya uppfriskande löprundor.

Ser verkligen framemot det, minns såväl hur mysigt och skönt jag tyckte det var sommaren för två år sedan. Visserligen hade man en helt annan livssituation då men det är ändå något som lockar med den utmaningen, framförallt känner jag hur något annat i träningsväg kallar på mig. Har ju genomgått stora förändringar vad det gäller gymmet så just nu känner jag mig ganska orädd och sugen på nya rutiner och erfarenheter.
//Ynnejaxl