Igår började jag kolla på en serie som jag länge haft på min serielista. Med tanke på att jag sträckkollade 9 avsnitt skulle man kunna tro att jag föll pladask för den men så är inte fallet.
 
Den har något som gör att man vill fortsätta kolla och se hur allt ska lösa sig men samtidigt tycker jag skådespeleriet är rätt så b eftersom man inte riktigt får någon känsla för karatärerna. Allra sämst är Natascha McElhone vars karaktär framstås som rent utsagt tråkig och det finns ingen kemi what so ever mellan henne och hennes älskling som spelas av Keith Sutherland. Det komiska är att den jag fått mest käsnla för är birollen Mike Ritter som spelas av LaMonica Garrett. En viss form av känsla har även infunnit sig hos den mest liktgilitiga karaktären, det vill säga Hannah Wells som spelas av Maggie Q samt birollen som spelas av .
 
Men vem är jag att såga denna serie när jag ändå fortsätter kolla och vill kolla på den? Med det sagt kan rekomendera serien om du vill ha en spännande serie som du kan strökolla på lite grann i brist på andra serier eller när du är ute efter en viss typ av serie. Kan även tips om att man sträckkollar serien tenderar man att bli lite trött på alla politiska kriser som varje avsnitt kantas av och så självfallet blir man en aning skeptiskt till de typska amerikaniserade politska gestalningarna. 
 
Skulle egentligen vilja skriva några rader mer men känner att just nu finns det inget mer att hämta. Det skulle bara en massa dravel som jag nog ska bespara mina läsare. 
//Ynnejaxl
 
 
Förra veckan var mitt första träningspass på en månad, komiskt nog var det även mitt första klättringspass på flera månader. I söndags bestämde jag mig för att denna vecka skulle bli min första riktigt träningsvecka sedan min oturliga förkylningsperiod och igår kickade jag igång veckan med den första dagen av mitt nya liv, valet föll på bootylicious. Det känns rejält i mina ben och sätesmuskeln idag, vilket är så fruktansvärt satans skönt!
 
Något annat som också känns helt fantastiskt är att jag igår slogs av insikten att det nu är ganska bart på marken, vilket öppnar upp för möjligheten att springa (förutsatt att temperaturen stiger något också). Om allt går enligt planerna kanske det blir debut reda på torsdag, beroende på hur sargade mina ben är efter dessa dagar. Under min sjukdomsperiod beslutade jag mig nämligen för att lägga extra tyngd på just rumpa och lår, skulle så gärna vilja finslipa den delen av kroppen. Tänker att tuffa träningspass med den inriktningen samt en någorlunda rutinmässig löpning är nog den mest optimala kombon av träningsform för mig, både resultatmässigt och motivationsmässigt. 
 
Min träning har ju blivit lidande detta år eftersom jag länge kände mig halvrisig innan jag faktiskt blev risig. Det har, ganska naturligt, resulterat i en viktuppgång på 1,5 kg. Något som jag dels vart ganska okej med men ändå känt en uns av besvikelse över när jag klivit upp på vågen och sett sifforna lysa tillbaka mot en. Förra veckan började jag dra åt på saker och ting, dels de rena godisarna och även den goda maten. Det verkar ha gett kraftiga resultat redan nu eftersom jag imorse när jag klev upp på vågen såg att de 1,5 kilona försvunnit. Självfallet kan det vara - läs troligtvis - temporärt men det var ett efterlängtat glädjerus som for genom kroppen. 
 
Idag har vi AW med jobbet, innan dess har jag en surdegsförmiddag som följs av en mötestät eftermiddag. Gårdagen till ära bjuder jag på nedanstående gamla dänga. 
//Ynnejaxl