Dagen efter romantikfestivalen försöker Ethan agera som normalt. Inombords sprängs han av alla känslor, förväntningar, eventuell ånger och tankar kring hans närmande igår. Hade han gått för långt? Hade han gått för fort fram? Hade han missuppfattat alla signaler? Han ger sig ut på en joggingtur med Tango i ett försök att rensa tankarna. 
 
Han springer då förbi Hundhuvudet och kan inte låta bli att drömma sig bort. Det är en sån villa som han brukade drömma om när han bodde i sin lilla etta i San myshuno. Inte är det så konstigt med tanke på åtrovärd denna tomt är. Finaste tomten i staden med en underbarutsikt och då har man inte ens nämnt byggnaden och poolen som står på tomten. 
 
När löpturen är slut känner Ethan en viss tomhet, det dröjer inte länge innan tankarna börjar flyga iväg till Mia igen. Lyckligtvis ringer Geraldo och frågar om Ethan vill med till gymmet. Ännu en gång lyckat träning lugna ner Ethan något och Geraldos hjälper också till oerhört mycket. 
 
Efter det tuffa passet sätter vännerna sig ner för att ge deras kroppar kolhydrater. Det är då Ethan känner modet växa inom honom igen. Allt, allt från första mötet med Mia tyder på att hon känner likadant som han. Det får honom att slappna av och förstå att de just nu kör en tango med varandra i romantikens tecken. 

Idag känns livet så mycket bättre. Motivationen och effektiviteten är inte riktigt i hamn som de är på de där riktigt bra dagarna men idag känner jag mig åtminstone mänsklig. Tror allt beror på faktumet att jag igår faktiskt la mig riktigt tidigt eller åtminstone tidigt. Jag kröp ner i sängen strax efter 21 och tittade på Once upon a time innan jag stängde av och checkade ut för dagen.

Nu på morgonen har dagen förgyllts något med den vanliga konversationen med en av mina kollegor. De första 11 månaderna av min tid på jobbet brukade hon och jag vara först på jobbet, efter en tid här började vi prata med varandra på ett lite djupare och mer tillförlitligt vis om både arbetet och saker utanför. Men nu var det ett tag sedan en sådan stund. Det beror dels på att det varit mycket ledigheter, både i somras och sedan har hon och jag varit lediga omlott men även för att andra händelser på jobbet krävt vårt fokus. Den största anledningen tror jag dock har varit för vi sedan en månad+ fått en ny kollega som brukar komma efter mig men före min tid. Den lilla stunden på morgonen har jag saknat och just av den enkla anledningen känner jag mig så berikad och motiverad att fortsätta dagen.

Nu ska jag försöka överträffa gårdagens ineffektivitet, vilket inte borde vara allt för svårt. Efter jobbet väntar en dejt med Johanna och superhjältar i legoformat. Känner att det ska bli härligt med lite vardagslyx.
//Ynnejaxl

Några dagar senare ringer Mia. Hon bjuder hem Ethan för att umgås. Det är en konstig känsla när Ethan kliver in genom dörren till den lägenhet som han tidigare kallat sin, den ser likadan ut men han är så nervös att han inte för en sekund kan känna sig hemma. Det är därför det är så underligt att han i slutet av kvällen fattar modet att fråga om Mia vill gå på romantikfestivalen med honom. 
 
Kvällen därpå är festivalen och Mia ser vackrare ut än någonsin. Dessutom ger hon Ethan blickar som gör honom generad och nästan knäsvag. Det kan bero på atmosfären eller faktumet att de nu lärt känna varandra bättre, oavsett känner sig Ethan mer förtrollad av henne än vad han gjorde första dagen de sågs.
 
Framåt slutet av festivalen tar känslorna över och Ethan kan inte längre motstå frestelsen att kyssa Mia. Det är som att alla tankar stängs av och han agerar enbart på känslorna vilket överumplar både Mia och Ethan. Men nu är det gjort. Nu har han visat tydligt för henne hur han känner och han kan bara hoppas att hon känner likadant, för visst har hon sänt ut sådana signaler?