Innan jul längtade jag, precis som många andra, efter snö. När den uteblev kan jag inte säga att jag blev besviken eftersom det är så jularna ser ut numera. Ett nytt år nalkades sedan och jag kom på mig själv känna en längtan som var lite främmande och chockerande, men ack så trevlig och motiverande. Jag längtade efter att ge mig ut och springa igen. Hälsan satte stopp för detta så jag tänkte vänta en vecka innan jag skulle ta på mig mina vita löparskor och ge mig ut för ett riktigt test. Det var då den där efterlängtade snön beslöt sig för att komma och har sedan dess stannat. Självfallet skulle man kunnat ge sig ut ändå, men halkan och kylan känns som två stora stressmoment som enbart skulle stjälpa mer än vad mödan skulle vara värd. Bland det värsta som finns är att ge sig ut för ett löppass och så störs man av utomstående faktorer. Så jag får vackert invänta att snön ska smälta bort på riktigt innan jag kan ge mig ut på nya uppfriskande löprundor.
Ser verkligen framemot det, minns såväl hur mysigt och skönt jag tyckte det var sommaren för två år sedan. Visserligen hade man en helt annan livssituation då men det är ändå något som lockar med den utmaningen, framförallt känner jag hur något annat i träningsväg kallar på mig. Har ju genomgått stora förändringar vad det gäller gymmet så just nu känner jag mig ganska orädd och sugen på nya rutiner och erfarenheter.
//Ynnejaxl
Kommentera